Jan Huldt

Jan.Huldt_3689Foto: Cato Lein

– Jag kom till Sverige 1939, tre år gammal. Jag växte upp i ett sekulärt hem. När mina kompisar konfirmerade sig, så ville jag det också. Mamma var klok och jag döptes hastigt inför konfirmationen. Sen var jag aldrig religiös igen, säger Jan Huldt.
6. m föräldrarna mars 1939Föräldrarna Heinrich Chaim och Martha Minna Gross och Felix (Jan), mars 1939.

– Mina föräldrar beger sig till Ungern. Där försöker de ta sig till Palestina, men kommer inte längre. De sista livstecknen är ett brev från 1943, säger Jan Huldt.

Mona Levin

Mona.Levin.BW_2143Foto: Cato Lein

– När nazisterna slog till för att arrestera alla norska judar ringde far till statsläkaren, han kände läkarens son. Far sa:
– Jag har ett nervöst sammanbrott, kan du komma hem till mig?
– Hur vet du att du har nervöst sammanbrott?
– Det hör du väl?!
Läkaren kom och la in far på Ulvås sjukhus, på sjätte avdelningen. Och där låg redan tolv judar som andra läkare hade remitterat.
https://soundcloud.com/overlevarna/mona-levin-12-db-2019-11-22-1301

Siggi Korn

Sigmund.Korn_2124Foto: Cato Lein

– Pappa blev hämtad och måste skrubba trottoaren. Han ville inte: ”Jag har varit med i första världskriget tillsammans med er.” Han fick en gevärskolv till svar så att han stupade i backen och bröt tummen, säger Siggi Korn.

– 1942 arrangerades en flykt från Norge till Sverige för oss barn på barnhemmet. Vi fick hjälp att ta oss över gränsen, sedan transporterades vi till ett sjukhus. När jag vaknade stod det två figurer klädda i vitt i halvdunklet. den ena spelade gitarr hade ljust i håret. jag trodde på fullt allvar att jag kommit till himlen, säger Siggi Korn.

Korn.Oslo.0258753Familjen Korn, fr.v.: Rudi, Jetty, Nathan och Siggi.

Fredzia Marmor

Foto: Cato Lein

– Det var en liten pojke, Abromosch, som var så söt. Jag gick dit och lekte med honom, Han kunde härma alla djuren. Jag gick dit även när det var die Sperre i gettot. Jar jag inte orolig för att bli tagen. Jag älskade det där lilla barnet.

Vad hände med honom?

En dag när jag kom var han borta. Det blev tyst. Inga barn fanns kvar. Idag tycker jag det är fantastiskt att höra barn leka. Inga barn stör mig.

Robert Neufeld

– Vi bodde tillsammans med morfar. Huset var markerat med en Davidsstjärna. En dag i början på november 1944 kom en skara pilkorsare in i huset. De beordrade alla män ner på gården. De sköts direkt där utanför. När huset skulle tömmas så såg mamma morfar ligga där i sin blodpöl. Mamma täckte mig med sin kappa, så att jag slapp se, säger Robert Neufeld. Foto: Cato Lein

https://soundcloud.com/overlevarna/113-robert-neufeld

Ruth Berlinger

NY Ruth.Berlinger_1638 (Nykopia)Foto: Cato Lein

– Föräldralösa barn dog en masse i Warszawas getto. De var fullkomligt hjälplösa, de stod på gatan och tiggde en matbit. Dessa barn dog först. När jag såg ut från vårt fönster såg jag att människor försökte täcka över kropparna med tidningspapper och trasor.  Inom kort blev det så många döda kroppar på gatorna att det inte fanns någon möjlighet att visa respekt för de döda. Men ganska snart satte de mest olycksdrabbade av alla judiska slavar igång med att varje dag gå ut i gettot, plocka ihop de döda kropparna, slänga upp de på sin kärra och forsla bort de, säger Ruth Berlinger.

Rut.B.barn.0257173– Jag var nio år gammal. Första dan i Warszawas gettot var en fullständig chock. Vi var ihopfösta, jag förstod att vi var slavar, vi var ofria, på alla sätt. Värdelösa. Vi var där för ett enda ändamål, att bli dödade. Till och med fyråringar förstod att tyskarna ville döda så många judar som möjligt, säger Ruth Berlinger.

Judith Federmann

Lö Judith.Federmann_0548Foto: Cato Lein
– Från Ravensbrück togs vi först till Malmö. Sen fick jag hämta krafterna i Lund ett par veckor. Det kom en ungersk präst och hälsade på. Han kom fram till mig, men höll avståndet för att inte bli smittad. Han började prata ungerska med mig.
”Men ni ser ju rätt så bra ut.”
”Ser vi bra ut? Hur ser då de dåliga ut?”
Jag vägde 31 kilo, säger Judith Federmann.
https://soundcloud.com/overlevarna/111-judith-federmann

Dunka Biharijova

Lö Dunka.Biharijova_0410Foto: Cato Lein

– Tyskarna kom till vårt tältläger på morgonen. Vi tvingades gå i två dagar och två nätter. De som inte orkade gå sköts direkt på gatan. Vi kom till Komárom, ett koncentrationsläger i Ungern. Min bror Andro, min syster Bora och min mamma avrättades i en massgrav. Sandro var 18 år och Bora var 20, säger Dunka Biharijova.

Dunka Biharijova är född 1938 i Bratislava, Slovakien. Inspelat den 27 mars 2019.

Perla Figur

Perla.Figur Lö_0441Foto: Cato Lein

– Min far gömde sig, men grannarna lockade fram honom med en lögn. Han kom fram. Då dödade de honom. En katolsk lärare sa till mig: ”Vill du leva? Åk! Vill du dö? Stanna här!”, säger Perla Figur.

Perla.Figur.post-war.254423– Vi var tre judiska familjer i vår by. En äldre familj hade grannarna mördat. I en annan familj överlevde bara mannen, säger Perla Figur.

Perla Figur är född i Ładyczyn, Polen, 1926.  Inspelat den 26 mars 2019.