Eva Spielberger

Eva.Spielberger_9139.NyFoto: Cato Lein

– Vi föstes in i Kisterenye getto, det var staket, vi var cirka 300 personer. Vi fick en säck som vi skulle fylla med halm. Jag fick lägga halmsäcken i badkaret. Mina föräldrar låg på golvet. Vi var det värsta skit som fanns på jorden, orsaken till allt, säger Eva Spielberger.

Eva Spielberger är född 1925 i Somoskőújfalu, Ungern. Inspelat den 24 november 2018. Lyssna på Evas berättelse här:

Eva Spielberger m familj_Cropped.9086Familjen Lazlo, fr.v.: Gisela, Martha, Clara, Mauritz och Eva.

– I november 1943 kom far hem från Ukraina. Han var nedbruten, tystlåten och mager. En dag kallade han in mig och mina systrar: jag var 18 år, lillasyster var tio. ”Vad jag nu berättar för er får ni inte yppa för någon. Annars riskerar jag att dödas. I Ukraina föste den tyska och ungerska militären samman judar från små byar, de fick gräva sina gravar, klä av sig, de dödades med maskingevär.”

– Han kunde inte bära den här kunskapen själv. Han grät när han berättade det. Vi var förfärade. Vi levde med den här kunskapen till mars 1944, tills vår tur kom, säger Eva Spielberger.

Annonser

Berta Andersson

Berta.Andersson_8951.nyFoto: Cato Lein

– Jag har inga föräldrar, inga släktingar. De är förintade. Jag lever i Sverige och var gift med en svensk, en riktig ”svenne”, han hette Sven. Jag är svensk och judinna, jag har anammat vad som försiggår i landet. För Sverige går jag i elden. För Sverige! Jag börjar gråta, jag kan inte tala om sådana saker. Sverige var som en räddningsplanka. När jag kom från Bergen-Belsen till Sverige, kom jag till ett fritt ställe, (gråter). Med alla makter ni har kan ni inte föreställa er vad som försiggick i Bergen-Belsen, säger Berta Andersson.

Berta Andersson är 1923 i Sighet, Ungern. Inspelat den 23 november 2018.  Lyssna på Bertas historia här:

Arbeit– Den stora frågan varje dag i Auschwitz var om man skulle åka in i krematoriet eller om man skulle slippa krematoriet. Är det min tur idag? Tänkandet förvrängs, man blir en helt annan människa, man kan inte relatera. Man är en bit av en människa som har varit, som kunnat tänka, utföra underverk, säger Berta Andersson.

Else Wolgast

JA Else.Wolgast_8915-2Foto: Cato Lein

– 1937 flyttade vi till Berlin, där mamma tvingades ta plats som hembiträde hos en judisk familj. Jag hade en morbror som var skild. Han hade en kristen älskarinna, som blev med barn. Morbror åkte i fängelse ett år för rasskändning. Mammas andra bröder tyckte att jag kunde bo hos älskarinnan. Men hon var alkoholist. Jag fick bara rårakor och ärtsoppa att äta. Min mage svullnade upp. Mamma trodde jag var med barn och ordnade så jag fick komma till en gynekolog. Jag var tolv år gammal, säger Else Wolgast.

Else Wolgast är född 1926 i Braunsberg, Ostpreussen. Inspelat den 22 november 2018 Lyssna på Elses berättelse här:

1. Elsa.Wolgast.0240266 Från vänster: Else Wolgast (född Grubel), 13 år, Inger Mannheimer, Ines Zobel, Else Mannheimer och längst fram med dockan, Gerda Speyer. Foto: GP

Den 12 mars 1939 anlände fem tyskjudiska flickor till Kungsbaka, räddade undan nazisternas terror.

– Resan arrangerades av Israelmissionen, som krävde att vi skulle vara döpta för att få komma med, säger Else Wolgast.

Dina Probst

2. Dina-Dwora.Probst_8852– Tiden läker alla sår, säger man, men det stämmer inte, säger Dina Probst. Foto: Cato Lein

– I Auschwitz var det selektering, vem som skulle till gaskammaren och vem som skulle jobba. Vi var bekanta med några judiska vakter som rådde oss att gå ut med hinken för avföring och urin. Vi sprang ut tidigt på morgonen med spannen. Sen sprang vi på måfå till en annan barack. Där fanns en halvtom säng, Vi gick och la oss där. Senare på morgonen hade man tagit hela gruppen i vår barack till gaskammaren, säger Dina Probst.

Dina Probst är född 1930 i Lodz, Polen. Inspelat den 21 november 2018. Lyssna på Dinas berättelse här:

Edgar Cohn

Edgar.Cohn_8764.nyFoto: Cato Lein

– Jag hamnade i Neuengamme, utanför Hamburg. Röda Korset kom med de Vita bussarna, men de räddade bara de skandinaviska fångarna. Vi fick inte följa med. Vi försökte, men det gick inte. Vakterna körde oss till Bergen-Belsen, men det var fullt. I stället hamnade vi i Flensburg i Tyskland. Där körde de oss till ett fartyg i hamnen. Meningen var att de skulle sänka fartyget och dränka oss. Men det blev aldrig så. Röda Korset kom i stället. Först var de ovilliga att ta oss eftersom vi var tyskar, men när de förstod att vi var tyska judar fick vi åka med till Sverige, säger Edgar Cohn.

Edgar Cohn är född 1929 i Hamburg, Tyskland. Inspelat den 21 november 2018. Lyssna på Edgars berättelse här.

Edgar.m mor.240132Rosie och Edgar Cohn i Hamburg, ca 1930. Foto: Cato Lein

– Följande vinter i Minsk var sträng med mycket snö och jättekallt, minus 30 grader. Mamma blev uttagen till att skotta snö på bangården nattetid. Hon orkade i fjorton dagar. Sen en morgon skulle pappa väcka henne, då var hon död. Hon orkade inte. Hon dog den 29 januari 1943. Pappa svepte henne i rummet med ett lakan som vi haft med oss. Hon hamnade först på en uppsamlingsplats för de döda och så hamnade hon i en massgrav på den judiska begravningsplatsen, säger Edgar Cohn.

Dina Haglund

Dina.Haglund_7882 NYFoto: Cato Lein

– Efter Auschwitz hamnade jag i Holbeckshof, ett läger i Essen, Tyskland. I bland tog de ut oss till arbete. För det mesta var det ingenting, vi satt bara där och väntade. Man väntade på frihet. Man trodde inte på det, men man väntade i alla fall, säger Dina Haglund.
Har du haft mardrömmar?
– Ja, det är klart. När min son var bebis så skrek jag mer på natten än vad han gjorde.

Dina Haglund är född 1924 i Siget, Rumänien. Inspelat den 22 oktober 2018. Lyssna på Dinas berättelse här.

Egon Wolsner

Egon.Wolsner_7832NYFoto: Cato Lein

– I Bergen-Belsen, mitt i natten, vaknar jag och börjar leta efter mamma. ”Mamiczka!” ropar jag. Hon dunsar ner från sängens andra våning. Mamma blev slagen av vakterna. Det kändes som att det var mitt fel, säger Egon Wolsner. Han hade precis fyllt sex.

Egon Wolsner är född 1939 i Spišská Nová Ves, Tjeckoslovakien. Inspelat den 21 okt 2018. Lyssna på Egons berättelse här:

Egon W Members of Hashomer Hatzair on a trip, Spisska Nova, Czechoslovakia, 1926 (Beth Hatefutsoth, Photo Archive, courtesy of Kibbutz Haogen Archives)

– När byn blev invaderad av tyskarna så försvann folk, pappa försvann, vi också. Vi blev tillfångatagna, skickade i fängelse och koncentrationsläger, säger Egon Wolsner.

Foto: Den sionistiska ungdomsorganisationen Hashomer Hatzair på utflykt i Spišská Nová, Tjeckoslovakien 1926. (Foto: Kibbutz Haogen Archives)