Foto: Cato Lein
Foto: Cato Lein
Dunka Biharijova är född 1938 i Bratislava, Slovakien. Inspelat den 27 mars 2019.
Foto: Cato Lein
– Min far gömde sig, men grannarna lockade fram honom med en lögn. Han kom fram. Då dödade de honom. En katolsk lärare sa till mig: ”Vill du leva? Åk! Vill du dö? Stanna här!”, säger Perla Figur.
– Vi var tre judiska familjer i vår by. En äldre familj hade grannarna mördat. I en annan familj överlevde bara mannen, säger Perla Figur.
Perla Figur är född i Ładyczyn, Polen, 1926. Inspelat den 26 mars 2019.
Foto: Cato Lein
– Vi skulle precis äta frukost, då det bultade på porten. Mamma sprang ner och öppnade. Den första de sa när de kom in i lägenheten var att vi skulle ställa upp oss intill väggen, mamma, min storebror och jag. Så tågade det förbi en rad höga, blanka stövlar. De två första nazisterna välte köksbordet med mat och porslin och allt. Sen gick de till köksskåpet och drog de ut allt porslin och glas på golvet. Sen slog de sönder stolarna. Sen tågade de vidare in i lägenheten. De förstörde hela vårt hem. De gick in i herrummet, sängkammaren, matsalen, i barnrummet lämnade de våra sängar. Det var det enda som inte förstördes. Efter en liten stund tågade de ut igen. Jag minns särskilt de där höga, blanka stövlarna, säger Eva Lecerof.
Pappa Gottfried, Eva och storebror Walter. Foto: Cato Lein
– Pappa stannade kvar i Düsberg ett tag. Sen åkte han till min morbror i Amsterdam och var där en kort tid. Han flyttade till Bryssel en längre tid och kunde försörja sig på att leda gudstjänster. När tyskarna invaderade Belgien 1940 flydde pappa till Frankrike. Där blev han omedelbart arresterad och placerad i uppsamlingslägret Saint Cyprien. Sen flyttades han till lägret Camp de Gurs och sedan till ett uppsamlingsläger i Paris. Den 10 augusti 1942 skickades pappa med tåg, tillsammans med 1 000 personer, till Auschwitz. Tåget kom fram den 12 augusti. Min pappa överlevde inte, säger Eva Lecerof.
Eva Lecerof är född 1936 i Düsberg, Tyskland. Inspelat den 6 mars 2019,
Foto: Cato Lein
– Min fiollärare bodde granne med oss, han hade varit klasskamrat med min syster och de var verkligt goda vänner. Han var som min äldre bror. Han lärde mig cykla och simma, han var hemma hos oss. När ungerska trupper besatte Cop 1938 blev min fiollärare inkallad. En dag kom han på gatan och när jag ropade hej, tittade han bara på mig och gick vidare. Aldrig mer pratade han med mig. Det var helt slut, säger Josef Klima.
Josef Klima är född 1925 i Cop, Slovakien. Inspelat den 5 mars 2019.
Foto: Cato Lein
– Vi skulle vidare till Budapest. På tåget fanns det redan människor som hade befriats från Auschwitz. Löss vandrade på deras kroppar. Jag hamnade i Budapest, i en lägenhet, jag hade 40 graders feber. De körde mig i en liten vagn till ett infektionssjukhus. I en feberdröm såg jag min mamma, klädd i ungersk uniform, som sa: ”Du ska inte dö, du ska leva!” Jag överlevde, säger Viola Vig.
Viola Vig är född 1921 i Újfehértó, Ungern. Inspelat den 4 mars 2019.
Nikolaus Grüner i Buchenwald koncentrationsläger när de blir befriade. Han ligger i raden längst ned, längst till vänster. (Foto: H. Miller)
– Jag hade legat tre dygn i britsen när jänkarna befriade mig. Jag var 16 år och vägde 25 kilo. Jag kunde inte stå på fötterna. De tog mig till ett sanatorium i Davos. Där fick jag stanna i tre år, säger Nikolaus Grüner.
Foto: Cato Lein
– Mitt första minne är när de jagade oss från vårt hem i Nyiregyhaza till gettot. De samlade 32 000 människor runtom från olika byar i gettot. Där var vii två veckor och sen godsvagnar till Auschwitz Birkenau, förseglade dörrar. Jag får mardrömmar av att prata om det. Man lever med det. Det är jobbigt, säger Nikolaus Grüner.
Nikolaus Grüner är född i Nyiregyhaza i Ungern, 1929. Inspelat den 4 mars 2019.
