Julianna Weiss

Foto: Cato Lein

– Mamma gifte om sig så småningom, men var besatt livet ut av att försöka ta reda på vad som hade hänt pappa. ”Pappa kom till mig i natt och förebrådde mig att jag inte väntat på honom”, sa hon på sin dödsbädd, nästan 50 år efter att han försvann, säger Julianna Weiss.

Julianna Weiss är född 1942 i Budapest, Ungern. Inspelat den 9 oktober 2018. Klicka på länken för att lyssna på Juliannas berättelse:
Spotify https://open.spotify.com/episode/5YUnUh7NcmXuGuJKZ0NZ4W…
iTunes https://podcasts.apple.com/…/podcast/%C3%B6ve…/id1287482909…
SoundCloud https://soundcloud.com/overlevarna/93-julianna-weiss

Foto: Cato Lein

– När mamma väntade mig blev pappa inkallad till ett tvångsarbetsläger. Han fick veta att jag hade fötts, att jag var en flicka, han var med och valde namn, men han såg mig aldrig. Han försvann, säger Julianna Weiss.

Annonser

Judit Horvath-Lindberg

Foto: Cato Lein

– Det kom upp affischer om att alla mammor, med barn över ett år, skulle samlas på en sportanläggning. Annars riskerade man internering. Min mamma började gå, men efter ett par kvarter vände hon om, eftersom hon inte visste vad som väntade där. För de som gick till uppsamlingsplatsen väntade tvångsmarschen till Österrike, säger Judit Horvath-Lindberg.

Judit Horvath-Lindberg är född i Budapest, Ungern. Inspelat den 26 september 2018. Lyssna på Judits berättelse här:

Judits föräldrar, Jozef och Anna Horvath, står till vänster på bilden. De är på bal på Hotel Duna Palota i Budapest. Året är 1936.

– Pappa arresterades av pilkorsarna. Han tvingades ligga utomhus på marken i tre veckor i november. Jag har en förnimmelse av att jag, ett år gammal, ligger på rygg på mina föräldrars säng. Då plötsligt kommer ett väsen in genom badrumsdörren in i mina föräldrars sovrum som jag blir rädd för. Det är min pappa, säger Judit Horvath-Lindberg.

Renate Josefsberg

Foto: Cato Lein

Vad minns du av resan till Sverige?

– Det var 1939 och jag var fem år. Jag steg på tåget och fick en liten nummerlapp. Då var pappa med mig. Han stod därutanför tåget och åt på en smörgås. Jag tyckte så synd om honom och jag tyckte synd om mig, säger Renate Josefsberg.

Renate Josefsberg är född 1934 i Wien, Österrike. Inspelat den 17 oktober 2018. Lyssna på Renates berättelse här:

Foto: Cato Lein

– I slutet av 1938 vaknade jag en morgon av att det kom hem två män. Pappa stod i badrummet och rakade sig. De tog min pappa därifrån. Jag var fyra och ett halvt år gammal, säger Renate Josefsberg.
Ett annat minne är när jag sitter med mormor Sabina i köket och någon ropar ”Mutter, Mutter!”. Då sprang vi ut på gården och då hade mamma hoppat. Hon var blodig. En snäll människa tog mig i handen och så gick vi därifrån. Mamma stod inte ut med att de hade tagit pappa.

Erica Josefson

Foto: Cato Lein

Hur kom du till Sverige?

– Tant Luba tog med oss med den sista vita bussen. 9 mars 1946 adopterades jag av paret Kocklia, mina svenska föräldrar. För mig blev det min födelsedag, för jag visste ingenting om mig själv, säger Erica Josefson.

Inspelat den 4 september 2018. Lyssna på Ericas berättelse här:

Foto: Cato Lein

Vad vet du om din bakgrund?

– Jag vet att jag heter Erica i förnamn. Jag är troligen född 1943, i Nitra, i Tjeckoslovakien. Jag vet inte mitt efternamn eller födelsedatum. Jag vet inte vilka mina föräldrar var. Jag har ägnat 25 år av mitt liv att ta reda på vem jag är, säger Erica Josefson.

Georg Sessler

Foto: Cato Lein

Varför vill du dokumentera de här historierna från kriget i ord och bild?
– Det är för att jag är en sådan dålig jude, säger Georg Sessler och skrattar.

Georg Sessler är född 1943 i Budapest, Ungern. Inspelat den 11 september 2018. Lyssna på Georgs berättelse här:

Georg med sin storebror Thomas.

– Min mor är på väg tillbaka till nunnorna med min bror. På vägen träffar hon en karl som säger ”Ni ska inte gå åt det hållet. De håller på att samla judar där. Jag har tre barn hos mig. Lämna din son till mig.” Och min mamma lämnar min bror till mannen. Min bror blir helt chockad. Han slutar att prata över huvud taget. Han blir stum och fortsätter vara stum tills han kommer hem till våra föräldrar, det vill säga en och en halv månad senare, säger Georg Sessler.

Harriet Isaksen Borg

Foto: Cato Lein

– Min mormor Dina Fischer var en fantastisk kvinna med stor mage som skrattade jämt. Fastän jag bara var fyra år kan jag fortfarande känna värmen från hennes mage när jag satt i hennes knä. Hon skickades till Tyskland. Jag tänker ofta på vad hon tänkte när hon gick in i gaskammaren, säger Harriet Isaksen Borg.

Harriet Isaksen Borg är född 1937 i Trondheim, Norge. Inspelat den 24 augusti 2018. Lyssna på Harriets historia här:

– I november 1942 kom nazister – tyska och norska – och tog fars affär. Jag satt på disken i affären och sa till tyskarna: ”Ni får inte ta min far!” En av tyskarna hade tårar i ögonen, enligt min mor. Alla judiska män i Trondheim greps, alla utom min far, säger Harriet Isaksen Borg.

Cecilia Granquist

Foto: Cato Lein

– Jag fick komma till Sverige och familjen Thulin, tant Elsa och onkel John. Det var en stor lägenhet, med minst sju rum med matsal och en salong i tornrummet. De hade en köksa och en husa. Efter mindre än ett halvår tror jag att tant Elsa hade tröttnat på det där projektet.
På dig?
– Ja, hon var upptagen med sitt jobb. Jag skulle fylla tolv, säger Cecilia Granquist.

Cecilia Granquist är född 1927 i Wien, Österrike. Inspelat den 12 juli 2018. Lyssna på Cecilias berättelse här:

Wiens gosskör hälsar Adolf Hitler välkommen efter Anschluss, den 13 mars 1938. Foto: USHMM

– I samband med Anschluss stängdes skolan ett par dagar. När vi kom tillbaka var de judiska lärarna ersatta av tyska lärare. Vi instruerades att resa oss upp och säga ”Heil Hitler” när läraren kom in. Men vi judiska elever skulle bara stå upp och vara tysta, säger Cecilia Granquist.