Kiwa Zyto

Kiwa_4430nyFoto: Cato Lein

– Jag förstod att jag måste ut från baracken. Genom porten gick det inte, för där stod en vakt. I mitten av baracken fanns öppna fönster i taket. Jag frågade om det fanns någon som ville hoppa ut med mig, men ingen vågade. Jag fick ändå hjälp att komma upp till en träbalk så att jag kunde häva ut mig till taket. Banditen som vaktade ingången upptäckte inte mig. Det hade börjat skymma. Jag hoppade ner från taket. Jag visste att det gällde livet. Jag såg gaskamrarna, säger Kiwa Zyto. Han var tolv år gammal.

Kiwa Zyto är född 1932 i Kielce, Polen. Inspelat den 26 juni 2018. Lyssna på Kiwas berättelse här:

Kiwa.1945.Sverige_4396Foto: Cato Lein

– Tyskarna förberedde sig för att fly. Vi fick gå några kilometer söderut i skogen där vi sov över. På morgonen var all tysk militär borta. Vi var ensamma i skogen och dagen efter kom amerikanarna. Vi inkvarterades i en skola i närheten. Där fanns långa, smala, korridorer och där lärde jag mig att cykla, säger Kiwa Zyto. Han var 13 år gammal.

Annonser

Stefan Zablocki

Stefan.Zablocki_NY4328.jpgFoto: Cato Lein

– Det var ont om mat och då försökte några av oss barn smuggla in lite mat från utsidan in till Kielce getto. Att lämna gettot bestraffades med döden. En gång var jag ute och skulle hämta potatis eller bröd. Jag gick på gatan. Då kom två kristna pojkar på en cykel. Den ene cyklade, den andre satt på ramen. Han som satt på ramen kände mig och började skrika ”Jude!”. Den andre fortsatte att cykla. Först fick jag panik och tänkte börja springa. Men hade jag gjort det hade jag inte suttit här. I stället för att springa gick jag med vanliga steg in i en port. Sen sprang jag över en gård, hoppade över ett staket och klarade mig. Det var mycket nära att han blivit min död, den där jädra grabben. Efter den gången vågade jag inte smuggla något mer, säger Stefan Zablocki.

– De smugglade oss på vagnar täckta med filtar till det nya lägret i Kielce. Mina föräldrar trodde redan jag var död, de hade sagt kaddish över mig. Efter ett par timmar fick jag träffa mina föräldrar. Det var underbart. Men det var jobbigt att träffa de andra föräldrarna. Jag kunde se i deras ögon ”varför är det inte min?”. Deras blickar etsade in sig, säger Stefan Zablocki.

Stefan Zablocki är född 1930 i Łódź, Polen. Inspelat den 26 juni 2018.

Bela Czitron

Bela.Czitron_4870 (kopia)Foto: Cato Lein

– Jag hade min lilla kusin Benzi bredvid mig. Han hade ont i huvudet och var trött. Han var otroligt nedgången av den långa resan, utan mat och utan vatten, säger Bela Czitron.

”Den som inte orkar gå ska ställa sig vid sidan om, så blir ni hämtade av en buss”, sa Mengele.

Jag sa till Benzi att sätta sig där, eftersom han knappt kunde stå på benen. Det var det sista jag såg av min kusin. Jag skickade honom till döden.

Kan man verkligen säga så?

– Absolut. Han kunde ha överlevt, precis som jag överlevde.

Bela Czitron är född 1925 i Miercurea Nirajului, Rumänien. Lyssna på Belas historia här:

Belas famFrån vänster: Pappa Dezsö, Olly, Bela, mamma Ethel och Alice. Ca 1930 i
Miercurea Nirajului, Rumänien. Foto: Cato Lein

– Alla judar var medvetna om att vi inte var som andra. Jag var en andra klassens medborgare. En gång kallade en ungersk skolkamrat mig för ”stinkande jude”.

”Stinkande ungrare”, svarade jag.

Då blev min pappa kallad till polisen. Han fick böta en ganska hög summa, säger Bela Czitron. Han är lördagens gäst i Överlevarna.

Mirjam Pollin

Mirjam.Pollin.4805 (kopia)Foto: Cato Lein

– Sen så kom Kristallnatten. Jag var på väg till skolan och en polis sa till mig att gå hem:

”Det finns ingen skola idag.”

Jag tänkte bara att det kunde jag inte göra, för mamma skulle inte tro mig att det inte fanns någon skola. Jag försökte gå förbi honom men han stoppade mig. Jag gick hem och berättade för mamma att det inte var någon skola idag.

”Gå och köp lite bröd.”

Jag gick till butiken. Mittemot låg synagogan. Det var fullt av folk och när jag skulle köpa bröd sa tanten:

”Jag säljer inget bröd till judar.”

Ingen annan i affären sa någonting. Så jag gick ut igen, säger Mirjam Pollin.

Mirjam Pollin är född 1928 i Breslau, Tyskland. Inspelat den 6 juni 2018. Lyssna på Mirjam här:

BojkottFoto: AP

När Hitler kom till makten var jag sju år gammal. Vi gick vi ner på gatan för att se hur de marscherade. Det var ett stort fackeltåg. De sjöng:

”När judeblodet droppar från våra knivar
Då är livet dubbelt så bra.”

Jag blev fruktansvärt rädd. När vi kom hem stod en man utanför huset, huvudet var alldeles blodigt. Han frågade efter en läkare.

Pappa hade en liten butik där han sålde cigaretter och tidningar. Den 1 april 1933 inledde nazisterna en bojkott mot judiska affärer. Två SA-män stod posterade utanför hans butik för att hindra kunder att komma in. Den dagen stängde han affären och gick hem. Han blev häktad för att han sympatiserade med kommunisterna, säger Mirjam Pollin.